Jenny Areskogh: En undersökning av implementering av olika reservsättningsmetoder med inriktning på hur modellerna passar för kort- respektive långsvansat skadedata

På ett försäkringsbolag består en aktuaries uppgifter huvudsakligen av reservsättning, prissättning och kapitalmodellering. Vid reservsättning försöker aktuarien prediktera den totala skadekostnaden och därmed även hur mycket reserver försäkringsbolaget måste hålla för att kunna betala sina försäkringstagare i framtiden för inträffade skador. I denna uppsats undersöker vi de två olika reservsättningsmetoderna Brosius minstakvadratmetod och Munich Chain Ladder samt jämför dem mot den idag vanligaste reservsättningsmetoden Chain Ladder. Syftet är att utreda om de kan ge ett stabilare och bättre estimat av total skadekostnad än Chain Ladder när vi ställs inför problem så som säsongseffekter i skadedata och när skadedata har mycket sen utveckling. Undersökningen utförs på två olika sorters skadedata från Trygg-Hansa som har just dessa egenskaper, hemförsäkringsprodukten och sjuk- och olycksfallsprodukten för barn. Vi ser indikatorer på att Munich Chain Ladder ger ett mycket bättre estimat när vi använder skadedata bestående av betalt och endast ett lite bättre estimat när skadedata bestående av taxation används. Prediktionsfelet för Munich Chain Ladder och Chain Ladder beräknas och det visar sig att Chain Ladder baserat på taxation ger lägst reservvolatilitet. Munich Chain Ladder bör implementeras och undersökas mer för alternativ användning, t.ex. för att beräkna ett mer rättvisande mönster för "cash flow". Brosius minstakvadratmetod verkar bidra med ett mer stabilt reservestimat för det senaste skadekvartalet för sjuk- och olycksfallsprodukten. Däremot verkar metoden inte bidra med mer insikt för hemförsäkringsprodukten. Metoden bör implementeras och undersökas närmre när vi har sen utveckling i skadedata.

Handledare: Erland Ekheden